Jag anser att om alla gör det som står i ens makt och det man kan gör borde vi komma närmare en lösning.

 
Hur bör man som politiker tänka om man arbetar för att reducera en fråga såsom barnarbete i tredjevärlden? Först vad man bör göra?  Här i väst borde vi kanske öka antalet kontroller på varor och granska företagen hårdare. Varför? Om man tänker konsekvensetiskt och väger fördelar och nackdelar. Och om man som politiker införde hårdare riktlinjer, skulle konsekvenserna kunna bli att färre skulle avstå från att starta eget och att då arbetslösheten här kanske skulle öka. Tredje världen mister den inkomsten och fattigdomen ökar. Och om inga företag öppnar här i väst, skulle ingen handel av deras råvaror kunna säljas hit.  Och med enbart ett fåtal västföretag i uländerna kan produktionen fortsätta under kanske ännu mer koruppta förhållanden. Eller så kan det leda till att fler entreprenörer äger företag vars produktion sker här och börja marknadsföra ett rättvist pris istället för ett billigt. En trend startas som lockar konsumenter. Som kanske till och med leder till att, då våra inkomster inte täcker vår nuvarande konsumtion, minskar och det i sin tur leder till att miljöförstöringen reduceras. Och i tredjevärlden, när deras största inkomst försvinner, kan komma att bli ännu fattigare. Eller så kan dem gå med i en rättvisare handel och sälja sina råvaror för rättvist pris och arbetare där kan fortfarande arbeta, fast under bättre förhållanden och barn kan istället gå i skolan.  Nu fungerar det inte riktigt så, utan man måste arbete tillsammans mellan länder, men det jag vill komma till är att jag, på en politisk nivå, tror att tänka konsekvensetiskt är det bästa alternativet . Jag tror inte att det räcker med att hålla sig till ett moraliskt tänkesätt. Men i praktiken fungera konsekvensetik bäst, just för att men tänker lite längre. En pliktetiker riskerar att bli för passiv eller bara göra, inte tänka. Och en politisk sinneslagetiker prövar nya saker hela tiden, med goda avsikter, men som kanske går fel allt för ofta. Jag tror att man  på politisk nivå måste ta hänsyn till alla konsekvenser för att nå ett så rättvist resultat som möjligt. Största möjliga lycka till största möjliga antal.

 
Som entreprenör kan det vara en viss skillnad. Ofta startar man ett företag med målet att tjäna pengar. När det är avsikten är det lätt hänt att man blir egoistisk och missar just att tänka på andra. Konsekvensetik fungerar även där, men jag tror att det då är enklare att väga in de egoistiska fördelarna. Jag ger jobb åt fattiga arbetare och deras barn i tredje världen. Jag erbjuder en vara som kommer göra konsumenter lyckliga och min familj och jag kommer få det mer än bra. Jag tror att man måste ha ett sinneslag för god handel. Och göra ett ärligt försök att göra allt med goda avsikter. Att behandla andra såsom jag själv vill bli behandlad. Och jag vet att det finns många saker som inte fungerar riktigt så här med, det kan vara den goda avsikten att göra ett bättre liv för sin familj. Men det hjälper mig att nå min slutsats.

 
Det finns inte ett korrekt sätt att tänka. Att använda sig av alla tre på ett ödmjukt och ärligt sätt är det ultimata. Det är inte så, men det borde vara så. Ta alla konsekvenser till beräkning, ha goda avsikter och i viss marginal använda sig av principen att det inte skulle fungera att alla gjorde så.

 
Det är inte bara nationer emellan som behöver samarbeta. Vi måste alla samarbeta, konsumenter, företag, politiker och organisationer. Försöka inse att vi behöver dela med oss av vår livsstil för att andra ska få möjlighet till detsamma. Jag som konsument kan börja med att tänka över mina köpvanor. Att skapa en marknad där efterfrågan är just rättvisemärkta produkter. Tänka efter vad konsekvenserna av mina handlingar blir, försöka att göra sakar med goda avsikter och komma till insikt med,  att om alla i världen körde bil, skulle det inte fungera och ge upp min körning för någon annan. Stödja organisationer. Visa intresse för poletik och stödja partier som visat sig framgångsrika, inte bara på internationell nivå. Och som entreprenör fundera över till vilket pris jag tjänar pengar. Om vinsten kan fördelas med en organisation som arbetar för en bättre värld. Om politiker delar våra skatteavgifter med organisationer. Att alla parter arbetar tillsammans och om alla gör lite, blir det mycket. Vi kan inte längre förlita oss på att andra ska göra det vi inte riktigt vill inse. Det är inte endast en part som ska stå för lösningen eller endast en part som kan få slut på barnarbetet.

 
Muhammad Yunus är nobelpristagare av fredspriset. Han startade en bank, en bank som ger ut mikrolån till privatpersoner i tredjevärlden. Ett lån som ger låntagaren möjlighet att arbeta sig ur sin egen fattighet genom att exempelvis ha pengar att leva på medans han kan starta ett eget litet företag som gör lerkrukor.  Han fick nobelpriset för att han gjorde något som fungerade i praktiken. Han har hjälpt tusentals människor och till viss marginal hjälpt människor att arbeta under bättre förhållande och minskat antalet barnarbetare. Han gjorde det han kunde göra. Vare sig han tänkte plikt-, konsekvens och/eller sinneslagsetiskt, fick han resultat. Det viktiga är inte att sätta ord på hur man tänker utan stödja, visa uppskattning och få inspiration från dem som lyckats utföra sina visioner.

// Amanda

Barnarbete är en väldigt svår fråga att lösa. För det första så kan inte barnen bara sluta arbeta eftersom att de hjälper familjen i många fall att överleva. Om vi konsumenter här i västvärlden bara skulle sluta köpa varor som producerats av barn, skulle inte barnen få någon lön alls och det skulle då bli en ännu värre situation för familjerna. För att komma fram till en lösning på barnarbetet så behöver pengarna i världen fördelas jämnare, så att människor inte behöver vara fattiga utan att alla ligger på samma nivå. Det tror jag dock aldrig kommer ske, men det tror jag skulle behövas för att bli av med de värsta formerna av barnarbete. Vi kan dock idag hjälpa till att öka villkoren för de barn som arbetar, genom att företagen får större krav på sig genom granskningar. För att hjälpa länderna att stå på egna ben behövs det byggas upp en starkstats apparat, och det kan vi hjälpa till med. Barn behöver gå i skolan för att få utbildning och då finns hjälp organisationer som Unicef, som erbjuder lektioner i två skift så att barn som behöver arbeta har möjlighet till både utbildning och arbete. Hjälporganisationerna har också mobila skolor så att de kan nå ut till befolkningen på landet. Jag är därför starkt för metoden hjälp till självhjälp så att länderna kan hjälpa sig själva att bygga upp ett bra och fungerande samhälle. Om jag jämför med organisationer som bara skänker pengar, saker och mat så tycker jag att de negativa konsekvenserna överväger de positiva. Sådana organisationer anser jag är bra vid katastrofer, där hjälpen behövs snabbt. Men de hjälper inte för en hållbar utveckling. Eftersom att länderna blir beroende av att organisationerna serverar dem mat, ledarna i landet tar för det mesta alla pengarna för sig självt. Med mera. Man kan tänka ur flera etiska perspektiv när man vill finna en lösning på denna fråga.

Man kan se ur ett pliktetiskt perspektiv och då skulle svaret vara att barnarbete är fel, för att om alla skulle utföra barnarbete så skulle det inte finnas utrymme till skola och utbildning över huvud taget. Det skulle medföra att analfabetism och fattigdom skulle breda ut sig ytligare, och samhället skulle stanna upp i utvecklingen.

Om man ser ur ett konsekvensetiskt perspektiv kan barnarbete både vara rätt och fel, det är tillexempel rätt om barnet skulle hjälpa sin familj att överleva. Det är fel om konsekvensen blir att barnet får skador, och att fattigdomen fortsätter. Alltså är handlingen rätt om det leder till största möjliga lycka åt största möjliga antal.

Sinneslagsetiker skulle tänka att om man med handlingen menar väl så är handlingen rätt, som till exempel om man köper en vara för att barnet som gjort varan skall få lön, anses handlingen rätt. Även fast konsekvenserna av handlingen blev negativa.

// Therese Eriksson

Vems är ansvaret?

Om en pliktetiker (en som följer sina värderingar alltid) skulle svara på vem som bär ansvaret för barnarbete, skulle svaret hamna hos mig, dig och oss konsumenter. Jag anser också att det är vi som bär ansvaret för barnarbete genom att stödja företag som använder sig av barnarbete ekonomiskt med att vi köper deras produkter. Vi i väst tycker det är bra med billiga produkter, men till vilket mänskligt pris? En pliktetisk tankegrund är ju ”Hur skulle det se ut om alla barn arbete?” Hur skulle det se ut om barn inte fick samma rättigheter att leka och vara fria som andra barn? Åtgärder som vi i väst kan göra för att minska detta problem är att bojkotta produkter av företag som använder sig av barn som arbetskraft. Vi bör också stödja barn ekonomiskt genom att bli fadder genom organisationer som t.ex. SOS barnbyar, och på sätt ge barnen en ekonomisk säkerhet så de kan gå i skolan.

Men finns det bara dåliga saker av barnarbete? Ger det inte ”mest lycka till det största möjliga antalet? Konsekvensetiker använder sig av detta argument, och försöker hitta bra och dåliga saker och lägga dem på en våg.

Vad finns det för saker som gynnar med barnarbete?

·         Barnarbete ger extra pengar till familjerna så de har råd att ge mat till barnen, så barnen slippa svälta så det är någonting bra med det.

·         Barn är en billig arbetskraft, som gör att företagen kan producera sin produkt billigt och sedan sälja den så det gynnar konsumenterna. Om ca 200 miljoner barn arbetar och det gynnar ännu mer konsumenter (oss i väst), då är det ju någonting bra skulle en konsekvensetiker tycka, eftersom det ger mer ”lycka” till väst än till barnarbetarna.

·         I de flesta länder är det inte förbjudet med barnarbete, så det är inte olagligt oftast, alltså är det tillåtet men ur etiskt sätt kan man egentligen inte tänka efter lagar, men det ger en positiv effekt i detta fall skulle jag säga.

Detta är ju ett par bra saker, men vad kan det negativa vara?

·         Barn utsätts oftast för ett tungt och skadligt arbete.

·         Barn får ingen utbildning.

Dem flesta skulle nog tycka att det är fel med barnarbete, men en konsekvensetiker som verkligen tagit ut alla argumenten, skulle se här att barnarbete gynnar familjerna åt barnen som arbetar, barnarbete gör så att flera andra människor i världen kan få billigare produkter. Jag tror att en konsekvensetiker inte skulle tycka att barnarbete inte är något problem om det ger ”mest lycka, till mest möjliga antal”.

Nu har jag gått igenom pliktetikern och konsekvensetikerns tänk. Men det finns en slags etiker kvar och en sinnelagsetiker. En sinnelagsetiker baserar sin etik på sitt sinnelag, lite s.k. ”Jesus tänk”, grundtanken i sinnelagsetiken är om tanken är god är handlingen rätt.

En sinnelagsetiker skulle säga att barnarbete är ett problem och att vi som stödjer barnarbete genom vår konsumtion gör fel. Det blir inget gott i att man köper en produkt som stödjer barnarbete.

Jag sa i början att jag tyckte att vi konsumenter ansvarar för problemet med barnarbete. Men det finns också ett ansvar oss företagen som jag tycker utnyttjar barn som arbetskraft. Och den enda lösningen till företagen ska lyssna är att vi konsumenter säger ifrån genom protester och att bojkotta företagens produkter.

Jag skulle säga att jag är rätt så präglad av sinnelagsetiken och pliktetiken. För jag tycker att barn i andra länder ska ha samma rättigheter som jag hade som barn. Min kristna tro gör också att den gyllene regeln kommer in i detta globala problem, jag tror också att om har en god tanke bakom sina handlingar så det präglar mina egna handlingar. Kan jag behandla min nästa som mig själv om jag inte ger dem samma möjligheter som jag? Svar: nej, har jag en god tanke bakom mitt handlande om jag köper produkter som går emot mina egna värderingar.

Barnarbete är ett problem som löser sig effektivast om du och jag som enkla människor och medborgare i ett konsumtionssamhälle kan säga nej till företagen och börja stödja dessa barn med våra pengar och vår röst i samhället.

//Sebastian Holmgren

Som ni kanske sett från vår aktion så gick vi hört mot diverse svenska chokladtillverkare.
En sak som kan vara bra att veta är att det inte är själva chokladen som är gjord av barnarbetare utan kakaobönan som chokladen är gjord av är plockad av barn.

Vad kan man göra då för att förhindra att svenska chokladtillverkare använder dessa bönor plockade av barn?
Jo, du kan:


Välja att köpa rättvisemärkt choklad, så får marknaden bevisa för de stora chokladtillverkarna att orättvisa bönor inte lönar sig i längden.

Kräva att chokladtillverkarna ser över deras kakaoinköp!



Sebastian Holmgren

Denna smått humoristiska bild har ett allvar i sig.
Väljer vi att vägra handla varor tillverkade av barn för kvalitén eller för vi tycker det är fel?
Vart är vårt konsumentionssamhälle på väg?

Sebastian Holmgren